Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIG. 10. FEMTE STOCKHOLMSLANDSKAPET.
»Ekar och alar och hundrade andra» hade tagit palmernas och deras följeslagares
plats. — Lövskogsbild från Sydstaterna i Nordamerika, med en flora motsvarande
Nordeuropas under ett skede av den senare tertiärtiden.
tumshöga polarviden och fjällblomster (fig. 11). Deras tid
var ock snart räknad, innan den »eviga» snöns och isens
värld tog hela landskapet i sin kalla famn för att under kanske
ett hundratusental år, kanske längre hålla Stockholmsnejden
i sitt gastfamntag.
Åren runno, snölager hopade sig på snölager,
sommarens sol förmådde smälta blott föga av den snö, som
vinterstormarna drevo fram över de öde isvidderna. Den
endast något underlättade snöns sammanpackande till fast
glaciäris. Från norr, där vintern härskade ännu mera
obestritt, sköto än mäktigare ismassor på. Sakta, sakta
började hela den småningom hundrade och åter hundrade
meter mäktiga ismassan att glida, glida mot söder. Till
sist låg närmaste isrand, från Stockholm räknat, tusen
kilometer avlägsen på Rysslands och Tysklands slätter. En
modell av den glidande massan är asfalten, då denna
under gjutningen flyter fram över Stockholmstrottoaren. Isen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
