- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1922. Stockholm /
32

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32 GUNNAR ANDERSSON

Just där Mälarens bäcken genom en brygga av urbergsöar
snörts samman och skilts från Saltsjöns örika vatten, hade
den stora landisen såsom sitt sista minne lagt den rad av
långsträckta kullar, som till sist fått namnet efter det
»Brunkeberg» av grus och sand, som sköljes av Mälarens avlopp.
Här, där vandraren eller ryttaren lättare än någonstädes
mellan Kvicksund i väster och Petersburg i öster kunde
passera de ost—väststräckta vattnen, där han, kommande
från norr eller från söder, kunde utnyttja åt många håll
utstrålande vattenvägar, här hade naturen skapat en punkt,
där människor möttes, där byte bedrevs, där folk slog sig
ned, som ville leva på att stå vägfarande till tjänst i skilda
riktningar. Långt innan någon fanns, som tänkt tanken
att »sätta lås för Mälaren», långt, långt dessförinnan bodde
människor på de friska, på dricksvatten rika rullstenskullar
(fig. 17), som övertvärade landet och öarna i Mälarens mynning!
Finmaterialet, lerans beståndsdelar, hade som ovan sades
av isälvens snabba vatten spolats ut från åsgruset och förts
vida kring havets botten; mäktigast blev leran i de djupa
dälderna, där vattnet var lugnast. I stranden sköljde
vågorna under stormiga dagar bort även mängder av det
moränmaterial isen lämnat, och tvättade, under det landet
genom århundradena steg, bort allt förutom de större block,
som trotsade deras angrepp, lämnande dessa kala, frisköljda
berghällar så välkända för stockholmaren. Däldernas små
lerslätter blevo den åkerjord, där urstockholmaren satte
plogen i jorden, där han vann en del av sin bärgning, där
han även skördade spis och dryck, som de vägfarande,
kommande rullstensåsledes från nordan eller syd,
Mälare-ledes från väster eller Saltsjöledes österifrån, betalte med
medförda, högt skattade håvor. Då de ej togo spis och
dryck med våld.

MÄNNISKANS ÅLDER.

Stockholmslandets långa skapelsesaga är nästan till ända.

Må blott växter, djur och människor taga det i besittning!

Att isen smälte berodde på att sommaren blev allt var-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:02:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1922/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free