Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 ERNST KLEIN
thinge»1. Och om dess betydelse som köpstad vittna två
brev, det ena från hertig Valdemar år 1315, det andra från
konung Magnus Eriksson år 1332, däri alla sådana
invånare i Folklandstingstad, som icke levde av jordbruk, vid
strängaste straff åläggas att inom 8 dagar utflytta till
Sigtuna, Stockholm eller andra större städer. Orsaken var
bägge gångerna klagomål från Sigtunaborna över
handelskonkurrens.
Så väl blev äntligen den kungliga befallningen lydd, att
hela staden nu är borta. Då inga grävningar eller ens
noggranna rekognosceringar ännu företagits på platsen, vet
man icke ens precis var den legat. Det är som i
olycksprofetiorna över österns städer: »Och man skall icke mera
känna dess rum». — —
Församlingens intresserade organist och skollärare, herr
Brodin, visade oss emellertid på vad som sannolikt är
den rätta platsen. På andra sidan Närtunaåns sänka, sydväst
om kyrkan, höjer sig landet till vad som väl en gång varit
en liten ö, tämligen rund och c«a 1 km i diameter. I norr
är den omgiven av sankmark, i väster ligger den
sumpiga Sigridsholmssjön. Hur terrängen ser ut mot söder,
vet jag ej, men av kartan att döma är den även där rätt låg.
Tvärs över den skogbevuxna »ön» från öster till väster går
ett stycke norr om mittlinjen en så gott som oavbruten
stenläggning, oftast endast någon meter bred och helt
obetydligt höjande sig över marken. Jag vågar inte uttala
någon förmodan om vad den betyder. Söderut inåt
skogen ligga flera medelstora, tämligen höga gravkullar.
Norrut, där marken sakta sänker sig ned mot låglandet, ser
man på flera ställen stenrader. Somliga utgå vinkelrätt
från den långa, öst-västliga. Själva kanten mot sankmarken
är tätt bevuxen med buskar, som stå i ett väldigt,
långsträckt röse, vilket på sina ställen vidgar sig till
fyrkanter, där man kan komma att tänka på grundvalarna
till torn på en mur. Längre västerut ser kanten märkvär-
1 Sveriges Kyrkor, b. IV, h. 2. Seminghundra härad. Bearbetad av
R. Josephson och Ingeborg Wilcke-Lindqvist, s. 267.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
