Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Två gånger har Stockholm underkastats omfattande
gaturegleringar och modärniseringar, nämligen först under Klas
Fleming från 1635 och ett årtionde framåt, då den energiske
överståthållaren genomdrev den stora »gårdrevningen och
gatujamningen», och därpå genom Albert Lindhagen med
början 1866, då Stockholms nutida stadsplan började
genomföras. Medan Fleming bl. a. eftersträvade 8 alnars
eller 4.8 meters gatubredd, så räknade Lindhagen med 12
à 18 i centrum och 24 à 30 meters bredd i stadens yttre
delar!
Båda regleringarna inföllo samtidigt med var sin av
stadens båda stora uppsvingsperioder. Den första blev en
följd av svenska centralförvaltningens ordnande under
Gustav Il Adolf och Sveriges höjande till stormakt genom
Östersjöväldet med just Stockholm som handelsmedelpunkt. Den
andra utvecklingsperioden följde, efter ett 200-årigt
stillestånd, först när Sverige blev industrialiserat och en
mångsidig högförädling förlades till huvudstaden. Såväl 1800
som 1850 hyste Stockholm oförändrat 2½% av rikets
invånare, men efter industrialiseringen nästa halvsekel hade
siffran stigit till 7½%. Folkmängd och husmassor ha under
denna senare framstegsperiod blivit flera gånger större.
Husens höjd har ökats, gårdsutrymmena ha minskats och
staden har utbrett sig alltmera. Den har blivit så stor, att
ett spårvägsnät blivit nödvändigt och starkt utvecklat, jämte
ett äldre ångslupsnät. Den bebyggda ytan växer nu ej längre
som i gamla tider koncentriskt med ring utanför ring, utan
vida snabbare längs ångslups- och spårvägs- eller
lokaltågslinjer, längre ut blott kring dessas stationer. Stadens
geografiska, yttre begränsningslinje beskriver därför ett
alltmera invecklat förlopp med långa utlöpare och hela rader
av sekundära tillväxtcentra. Bostadsregionens glesare
ytterdel med nya förstäder och villastäder framstår numera såsom
uppdelad i 11 sektorsformade områden, som vidga sig men
glesna ju längre man kommer från stadens mittparti (fig. l).
En viss symmetrisk likformighet har därvid uppkommit till
följd av den raka väst-östliga förkastningsbranten vid Södra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
