Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMS VATTENVARLD
173
STADSHOLMEN OCH STRÖMMEN, SEDDA FRÅN LUFTEN.
Det är sällsamt, hur vattenbruset växer och växer med
skymningen. Nu glider den svala, gröna majnatten upp
över staden. Ja, ty det är mera skäl att tala om de gröna
nätterna än om de vita. Inga lyktor, intet gatubuller, bara
detta brus. Strömmen blir till en ödesmakt i den trolska
tomheten. Slottets rutor glimma som fiskfjäll. Måsarnas
flykt över vattnet är tyst och hemlighetsfull. Ett ensamt,
klagande skrik där uppe kommer dig att rycka till. Men
hur du lyssnar till Strömmen, så skapar ditt öra i det
jämna vattenbruset en sugande rytm söm av långa, öde,
ändlöst vandrande havsvågor . . .
Det är den timme, då ensamheten kastar sig över sitt
värnlösa rov.
Norrströms södra arm har en helt annan karaktär än den
bredare norra. Här flyter vattnet mörkt och
hemlighetsfullt mellan de höga, släta stenmurarna, här viskar och
mumlar det dovare under brovalven. En ljum och len
augustinatt, när strömmen är död och halvmånen hänger
över Gamla stans grändsvalg, då kan man tro sig vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
