- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1922. Stockholm /
204

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204 ERIK HÄGG

och Berga, det senare av nuvarande ägaren tillökat med ett
strax invid stranden uppfört magnifikt slott.

Hårsfjärden är vår örlogsflottas utan jämförelse mest
använda plats för utbildning av artilleripersonal. Under
vårar och höstar pågå härstädes dag och natt förberedande
övningar, omväxlande med fullt stridsmässiga skjutningar
till sjöss. Vår flottas artilleriofficerare betrakta förvisso
Hårs-fjärden såsom ett för dem gemensamt stort hem och räkna
sina meriter i det antal »hårsor»,varpå de kunna se tillbaka.

Komna i närheten av Alvsta Långholm, lägga vi upp
bidevind för styrbords halsar och börja därmed en
visserligen ganska kortvarig men mycket besvärlig kryssning
mot den ännu hårda vinden och sjön. Vi taga emellertid
vägen i lä om Fjäderholmarna och äro snart uppe vid
Stora Rotholmen, bekant bland annat för de betydande
magnetiska störningar, som i dess närhet giva sig till känna
å kompassnålen. Vi fira nu ut på skoten och sätta kurs
på Dalarö skans, ett gammalt fäste som anlades i mitten av
1600-talet och två hundra år senare lämnades att förfalla.

Den friska vinden för oss framåt med god fart, skansen
är snart passerad, likaså Jutholmen, och vi beskåda nu
det från Kalmarunionens dagar stammande herresätet
Sandemar och det vackra Dalarö, Stockholms skärgårds
förnämsta sommarsamhälle. Men vi måste vidare, ty i våra
planer ingår att vara i Saltsjöbaden på eftermiddagen för
att följande dag i god ro verkställa seglingen genom de
trånga farlederna Stäket och Skurusund. Efter att ha
beundrat Skråveln och Munken segla vi in i det vackra
skärgårdsparti, som ligger mellan Ingarö- och Gränöfjardarna,
och göra därvid en påhälsning vid Stendörren eller, enligt
Tuneld, »Stendör, en mycket äventyrlig ort i Skären, den
en obekant ej utan största fara kan segla intill».

Med ofullständiga sjökort och endast segel såsom
framdrivningsmedel kunde nog Stendörren förefalla navigatören
rätt äventyrlig; numera passeras det väl upplysta och
utprickade sundet mellan Ramö och Stora Vindåsen årligen
av tusentals fartyg utan att någon fara kan anses föreligga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:02:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1922/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free