Svenska Turistföreningens årsskrift / 1922. Stockholm / 267 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

antogo vi med nöje Fjellströms anbud att få en av hans
pojkar med på utfärden. Det kändes alltid tryggare att ha
honom med, då vandringen skulle gå över stiglöst fjäll och
då vi aldrig förr prövat på att slå nattläger på fjället under
bar himmel.

FRÅN TURISTVÄGEN VÅLÅVALSSTUGAN - LJUNGRIS. N. Thomasson foto.

En strålande vacker julimorgon gåvo vi oss alltså i väg
med metspön, reservflugor, filtar, kamera och matsäck, som
var beräknad att utfyllas med den i andanom hägrande
fiskfångsten.

Sedan vi rundat Lilla Stensdalsfjällets västra sida, hade
vi att gå i huvudsakligen sydlig riktning. Det var som en
passvandring. Det bar av uppför, ständigt uppför. Nej,
inte riktigt jämt! Bäst det var damp man ner i en djup
ravin, som en forsande bäck grävt ut i det lösa jordlagret
vid fjällväggens fot. Jag minns ej så noga, hur pass länge
vi marscherat över den så småningom något jämnare
terrängen, när mitt öga äntligen fröjdades över att se
Herrångsstötens regelbundna pyramidtopp sticka upp över horisonten
åtskilligt till höger om den riktning vi hittills följt. Nu
var det alltså bara att tillsvidare gå rakt på fjället. Länge
hade jag dock inte lett marschen i denna riktning, förrän
pojken, som hittills traskat ett stycke efteråt, kom springande
ifatt oss och frågade: »Vart tänker ni ta vägen?» —
»Vi ha ju Herrångsstöten rakt framför oss», svarade jag och
pekade på vårt mål. — »Nej, det där är Gåsen.» —
»Aj, aj, är det Gåsen!» Ja, det måste förstås Fjellströms pojke
veta bättre än jag. Där kunde vi alltså ha gjort oss en gubbe,
om vi varit ensamma och inte sett upp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>