Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En tidig uppstigning ingick för övrigt i våra planer, ty
nu gällde det Herrångsstöten, vars topp vi under gårdagens
hela fisketur sett höja sig över den närmast liggande
fjällryggen på södra sidan av sjöarna. Ju tidigare vi hunno
dit upp, desto bättre. Det är morgonsolen, som där uppe
belyser Helags och Sylarna. Och denna kyliga morgon
lovade både sol och klar sikt. Borta i väster avtecknade sig
Herrångsstötens toppkon i strålande klarhet mot himlens blå.
Klockan 5 voro vi klara för start. Lappojken stannade
vid sjöarna för att fortsätta metningen, medan det för oss
två bar av uppför sluttningen på sjöarnas södra sida. Här
liksom ännu mer under gårdagens vandringar över de
högre fjällpartierna stötte vi på isranunkeln, ibland i hela
små kolonier. I det av smältvatten ännu genomdränkta,
svartbruna jordlagret sköt den blygt upp sina oskuldsfulla,
vita och skära blommor. Stora, klara lyste de emot oss,
och stjälken var i många fall så kort, att blomman
avtecknade sig oförmedlat mot den smutsigt dyfärgade bakgrunden.
Minst en timme hade vi väl vandrat, innan vi började
komma i kontakt med den egentliga »stöten». Slår man
upp kartan, påträffar man fjällets namn i pluralis:
Herr-ångsstötarna. Det består nämligen i vidsträcktare mening
av en lång bergsrygg med fyra särskilda toppar eller stötar.
Användes namnet i singularis, avses givetvis huvudfjället,
som i hästskoform, omslutande den tidigare omnämnda,
österut vettande kitteldalen, reser sig längst i nordväst och
som dominerar icke blott i höjd utan även övriga
proportioner. De tre övriga »stötarna» följa som utväxter på en
svans, släpande efter i sydostlig riktning, och sänka sig
också i vederbörlig tur och ordning — tripp, trapp, trull.
Bestigningen av huvudtoppen visade sig icke erbjuda
några som helst svårigheter. Man vandrar fram över idel
lös småsten. Men vandringen var ansträngande,
synnerligast efter den dåliga nattsömnen. Det var en jämn, seg,
kraftsugande pyramidbestigning. En sådan vandring är icke
rolig. Även vid bergbestigningar gäller det, att omväxling
förnöjer. I denna envisa uppförsbacke började det så småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
