Svenska Turistföreningens årsskrift / 1922. Stockholm / 271 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kännas, som om man fått tyngder fästa vid fötterna.
Nå, under sådana förhållanden kan man ju slå sig ned och
vila. Men den kalla nordanvinden, som blev allt bistrare
ju mer vi närmade oss toppen, inbjöd icke till pauser.
Vi behövde marschera på för att hålla oss varma.

LJUNGRIS LAPPLÄGER. O. Johansson foto.

Fyra eller fem olika gånger trodde vi oss i horisontlinjen
framför och ovanför oss ha själva toppkäglan. Det blev
besvikelse på besvikelse. Undan för undan flyttade sig
linjen längre bort, högre upp. Vi sågo på klockan.
Den var 8. Vi hade marscherat i sträck i tre timmar under
nästan oavbruten stigning. Men nu äntligen, äntligen — där
sticker röset upp sitt huvud över kalotten. Blott några
raska steg till — — —

Hur skall jag kunna beskriva det?

Vår bestigning hade skett österifrån, på den fjällarm,
som omsluter kitteldalens norra sida På den rakt motsatta sidan,
i väster och sydväst, dolde sig hela tiden de båda jättarna:
Sylarna och Helags. Ej en glimt av dem hade
vårt öga kunnat uppfånga under vandringen uppför. I ett
enda slag öppnade sig nu för våra blickar detta panorama
i hela sin oändliga storhet, sitt majestät, sin härlighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>