Svenska Turistföreningens årsskrift / 1922. Stockholm / 281 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är att du kommer ner med obrutna skidor! Ett
kraftigt tag om stavarna alltså, och i väg! Förvisso grävde
här mången en grav åt sin skidlöparstolthet — för ett
förödmjukande ögonblick. Men den får liv igen. Man
susar i väg vidare, men känner sig vara herre över farten,
släpper på, bromsar ett kraftigt tag och styr upp något,
stannar, gör ett lappkast och fortsätter åt motsatt håll snett
neråt. Så småningom samlades vi alla där nere. En skida
hade backen krävt som tribut, och det var ju billigt. Vi
voro dock en skara på några och femtio man. Och så
bär det i väg hem.

SLUTSPURTEN. G. Hagelquist foto.

Till följande dag hade stormen bedarrat, och påskaftonen
uppgick med strålande sol. Temperaturen något under noll,
glidet ganska gott. Lärargruppen och Norra realarna skulle
denna dag gå till Blåhammarstugan, övernatta där och
återkomma påskdagens eftermiddag. Nyköpingsgruppen skulle
företaga samma tur ett dygn senare. Denna dag skulle
den bestiga Stor-Glucken. — Låt oss följa den förra gruppen!
Starten äger rum klockan tio, och kolonnen ringlar i väg
söderut med Storvallens
gård som närmaste mål.
Efter en stunds rast där
bär det åter i väg,
uppför Rundvalen. Dagen är
underbart vacker;
högfjällsvärlden rycker oss
allt närmare.
Snasamassivet med sina toppar,
Storsnasen,
Tväråklumpen och Getryggen ligga
där alldeles inpå oss. Den
skarpa dagern bländar,
och det är nödvändigt att
åtminstone stundvis bära
snöbrillorna. Men löpan
utför till Enaälven blevo
vi lurade på.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>