Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL PITEDALEN
LAPPLANDS VITA FLÄCK
av CARL FRIES
AITUMFALLET BRUSAR. JAG HÖRDE
det in i mitt rum på Jokkmokks
gästgivargård, och jag gick efter ljudet hitned. Ur
det kokande djupet under vattenstalpen går
vit ånga i höjden. Den drager med vinden,
och jag känner som ett fint duggregn över
mig. Det doftar friskt och vilt — älvens arom av
skummande vatten, våta klippor, vått timmer. Stockarna komma,
en efter en. En jätte nalkas. Där den lyfter sig och stannar
över vattenvälvan, får den över sig något av medvetet väsen.
Nu tvekar den för stupet. Men vidare, vidare lyder det
oemotståndliga budet; mjukt och vant dyker den under
skummet. Ett ögonblick ser jag den igen, ett okänt
bomärke skymtar, ristat i den våtblanka rundningen.
Här vid Kaitumfallet hejdas laxen. De starka fiskarna
arbeta förgäves mot övermakten; de söka sig utmattade till
bakvattnen i skydd av klipporna, och där kan man få se
dem ligga på sidan i vattenytan som döda. Då är det en
lätt sak att nå dem med ljuster. En gubbe, som är död
nu, brukade vakta hela sommaren härnere på en brygga,
som han byggt enkom för sitt ljusterfiske. Ibland hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
