Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 CARL FRIES
meter långa revar på var sitt alnslånga spö, fastgjort i
båtkanten. Av och an ovan forshuvudet tvärar båten snett
mot strömmen. Något av spöna börjar »leva», gång på
gång, jag halar in, och fisk efter fisk dinglar blank över
båtkanten. Forsen sjuder. Det klara vattnet ilar över
stengrunden. Var vi fara fram, ser man botten under den strim-
mande strömmen. Vi komma in i bakvatten, som suga
båten uppåt. Ett tag dragas vi så tätt intill forshuvudet,
att Johan måste hjälpa till med en stake för att pressa oss
upp igen. Då fräser det vitt mot stenarna runt omkring,
och årslag och röster drunkna i dånet. Överallt se vi
harren hoppa över ytan efter de fladdrande flyna. Våra
konstgjorda flugor ha samma färg som de. En stor fisk sliter
sig med vår bästa fluga. Kalle binder genast en ny av en
krok och ett par fjädrar, som han nöp ur en stoppad fågel
på ’gästis’ i Jokkmokk. När den åttonde harren sprattlar
på båtbotten, sluta vi. Tiden är knapp, och vi ha redan
mer än nog till vår middag. Snart ha vi elden tänd och
harren stekt på glöden. Litet kolfnat ger sin pikanta bismak.
Så gick färden vidare med motorbåt över Purkijaure. Det
var en vacker dag. Bortöver det blanka vattnet lyste Pur-
DEN DÖENDE SKOGEN. Förf. foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
