Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKÄRFA. Förf. foto.
Vi slogo upp vårt tält på gårdsvallen, och på sköna, mjuka renhudar, som vi fingo till låns ur husets förråd, sovo vi bort halva dagen.
Detta lapphem är en kuriös blandning av lapskt och svenskt. På väggarna hänga lappkoltar och svenskkläder om vartannat. I kammaren upptäcker jag ett dragspel under sängen, och på byrån står en grammofon med ett otal skivor. Bland husgerådet sämjas alster av lapsk handa-slöjd med allehanda fabrikskram. Så snart lapparna bli bofasta, dör deras kultur, intimt förbunden som den är med vandringslivet. I detta hem, som tillhör en ännu ren-skötande lapp, lever det lapska starkare kvar än hos de bofasta lapparna, sådana vi funno dem i Västerfjäll i Pitedalen, varom mera längre fram.
Framåt eftermiddagen var det åter liv i Jervas. Grammofonen pratade bondkomik och fräste musik. Gammellappen satt och snidade på en bensked. Vi drucko kaffe, Naturligtvis, och träffade överenskommelse med Anton, den fjortonårige sonen i huset, att följa oss som vägvisare till Arvesjaure.
Klockan fyra bar det i väg på den långa vandringen över fjällen till Pitedalen. Först gick Anton, som fått på sin lott litet av bärarnas bördor, och så vi tre i gåsmarsch den
knappt skönjbara stigen upp genom skogen. Snart låg
barrskogen bakom oss, och vi gingo fram genom fjällbjörkarnas
låga skog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
