Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL PITEDALEN. 299
Det är en högtid efter dagslederna genom det mörka
skogslandet, en ljuvlighet att hinna fjällens ljusa skog. Här går den
stora gränsen. Där barrskogen slutar, börjar fjällens rike.
Allt är förändrat. Marken bär andra örter, andra fåglar
fladdra mellan träden. Och nu kommer det underliga: fast
det bär uppåt mot kylan och snön, går man från fattigdom
till rikedom, när man lämnar barrskogen. Ty där granen
växer, hålles marken i fattigdom. Och granen växer överallt i
låglandet, där marken är fuktig nog. Blott på de vattenarma
hedarna reder sig tallen bättre. Björkskogen har väl också
sina hedmarker, men på fuktigare ställen, i bäckdalar och
sluttningar, blir fjällbjörkarnas land till underbara
blommande ängder, där stormhatt och kvanne och fjälltolta
räcka en lill midjan och där smörbollar och
midsommarblomster växa i en prakt som aldrig i Sydsveriges ängar.
MIDNATT PÅ SKÄRFAJAURE.
• I timmar vandrade vi genom björkskogen. Stigen hade
längesedan alldeles förlorat sig i den jungfruliga marken,
men lappojken klev utan tvekan vidare efter för oss
osynliga märken. Där vi gingo över bäckarna buro
björkstammarna svarta rutor efter bortskuret näver, och på dem
kunde man ändå se, att folk förut hade gått fram just
Förf. foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
