Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 CARL FRIES
Över Barturtes vågiga vidd lyfter Aksektjåkko sin snöiga
kägla. I branterna mot toppen glesnar markens liv. Mossa
täcker den våta jorden. Men små rödingar gå ända upp i
de föränderliga smältrännilarna under snöfälten, och
snösparven bor häruppe; en svartvit liten fågel far upp ibland
och drar lockande bort över stenramlen. Blott de
härdigaste örterna stå ännu bi. Fuktad av smältvattnet blommar
isranunkeln med vita och rodnande blommor. På själva
toppen är den ensam om den bara jorden mellan
stenflisorna.
Klockan är åtta på aftonen när vi äntligen stå på
Aksektjåkkos topp, 1 378 m ö. h. Vi ha på några timmar stigit
925 meter; det har frestat på, men belöningen är
överdådig. Synen är ett ödeland, vidunderligt, stelt, stirrande.
I öster Barturtes vidder och Tjeggelvas i Pitedalens djup,
väster ut Maranjokks dalgång, vars botten ligger mer än
tusen meter under
topparna därbakom,
Kustarakaise (kartans
Kuoster-tjåkko). Och runt norra
och nordvästra
horisonten fjällen bortom
Pitedalen från Raska till Staika
och Sulitälma. Vita
molnmassor flyta in under
Sulitälmas toppar. Över
molnen lysa de i högt
majestät. Det är en
övergiven värld. De gamle
funno fjällvärlden hemsk.
Jag känner det själv.
Det är i dag den 25
juli, men vinden som
drager häruppe är som
marsvinden därhemma,
råkall och doftande av
tö. Medan jag tar foto-
STORMHATT (ACONITUM
SEPTENTRIONALE).
Förf. foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
