- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1922. Stockholm /
356

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vårt intresse på det storslagna panorama, som öppnar sig över
Stora Sjöfallet med omgivande fjäll. Från denna höjd får man
en klar och överskådlig bild av hela landskapet, och härifrån
ser man, att Stora Sjöfallsmorkan gör fullt skäl för
benämningen »porten till fjällvärlden».

Vid färden över Kårtjejaure dras blicken oemotståndligt åt
vänster mot de månghövdade Pelloreppes och Skårkas djärva
och arga klippformationer. På stor höjd passera vi Lilla
Sjöfallet, där det provisoriska arbetssamhället Suorva nu är
beläget, och ila förbi Karnjelapaktes branta fjällvägg upp mot
Vuoksajaure, varifrån vi skåda en ny hänförande utsikt över de
vackra Alemus- och Luoktanjarkajaure m. fl. sjöar, bekransade
av de ståtliga fjällen Sarek, Stuor Nijak, Akka, Kallaktjåkko och
längst i nordväst gränsfjällen mot Norge.

Efter en snabb vändning föras vi åter mot Suorva, där vi i
en vacker glidflykt avsluta denna vår första timslånga färd på
den nya flygrouten. N. K. Sundblad.

*     *
*


EN NY VÄG FRÅN LULE ÄLVS KÄLLSJÖAR TILL
NORSKA KUSTEN.

Förliden sommar uppehöll jag mig en längre tid kring
sjöarna ovanför Lilla Sjöfallet, och när arbetet nalkades sitt slut,
dryftade mina kamrater och jag frågan om lämpligaste vägen
ned till Atlanten. Resultatet av dessa överläggningar blev, att
vi valde en väg, som, så vitt jag vet, aldrig varit beskriven i
årsskriften[1] , och som därför kan behöva påpekas för dem som
kunna komma i samma situation som vi.

Den nya vägen går från Ruotjajaures (kartans Råtjejaures),
nordvästra ända till en sjö, av lapparna kallad Lepojaure,
varifrån man vandrar i Kaisemerros sydsluttning (kartans
Kaisemoura), övervadar en källarm till Vakkajokk (kartans Skeddejokk),
fortsätter till grässlätten mellan kartans Katamurri och Tjårro
och passerar riksgränsen strax söder om riksröset 249, varefter
man går ned till Hellemobotn eller Grundfjordsbotn, båda vikar
av Tysfjord. Av dessa är dock Grundfjordsbotn att föredraga.

[1] I årsskriften 1918, sid. 261 finnes i en artikel av dr John Frödin
denna, eller i det närmaste samma väg omnämnd, varvid särskilt
nedstigandet till fjorden betecknas som mycket besvärligt. Då förf. dock
tydligen ej själv gått denna väg, har det synts Redaktionen synnerligen
lämpligt, att en person, som verkligen gått vägen, får beskriva den mera
i detalj och bortförklara en del av svårigheterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:02:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1922/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free