Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN NY VÄG FRÅN LULE ÄLVS KÄLLSJÖAR 357
Den 13 aug. på kvällen startade vi från vårt tältläger vid
Ruot-jajaure. På stranden lågo här ett par lappkåtor, som säkert bli
välkomna för dem, som framdeles komma att passera platsen
utan tältutrustning. En lappyngling, som följde med oss på färden,
rådde oss att först ro upp under forsen i nordvästra ändan av
sjön och börja vandringen därifrån. Det blev emellertid en längre
rodd än vi trott, och vandringen på obanade stigar genom
björkskog och videsnår
var ganska
tröttsam, varför vi togo
oss en kafferast till
framåt l-tiden, då
det började dagas,
och så fortsatte vi
vandringen. Men i
det tilltagande
ljuset kommo vi snart
underfund med, att
kartan och
verkligheten föga
överensstämde med
varandra. På vår
högra sida hade vi
en bäck, som inte
fanns på kartan,
vilket var så mycket märkvärdigare som vi sedermera fingo
veta, att denna bäck utgjorde Lepojaures enda utlopp.
Framkomna till Lepojaure träffade vi på ett lappläger och
fingo gott kvarter i den s. k. skolan, en stor torvkåta, där vi
torkade våra kläder och sovo ut några timmar.
Sällan har jag förnummit en mera genuin vildmarksstämning
än den, som vilade över detta lilla lappläger — den lugna sjön,
kantad av trolsk fjällbjörkskog, och så de vita, mäktiga fjällen,
som skymtade fram mellan dimbankarna.
Men nu var det tid att bryta upp. Vid 10-tiden satte vi oss
i gång, och färden gick genom dalen i Kaisemerros sydsluttning,
alltjämt uppåt genom glesnande björkskog. Vi vadade över en
»biflod» till Vakkajokk och fortsatte i sluttningen av det fjäll,
som på kartan kallas Katamurri, till den egendomliga grässlätt,
som utbreder sig fram mot riksgränsen mellan rösena 248 och 249.
Sedan vi tagit oss en liten »pipvila» gick färden vidare över
fjällen; riksgränsen passerades strax söder om roset 249, men
det bar alltjämt uppåt. Vi höllo nu västlig kurs med någon
dragning åt norr, och efter en halv mils vandring på norskt område
UTSIKT ÖVER LEPOJAURE R. Vesterberg foto.
FRÅN LAPPBYN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
