Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemma i Hälsingland av Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 NATHAN SÖDERBLOM
åar och sjöar samla sig hemman och byar uppe i landskapet.
Mången ensam gård gömmer sig djupt inne i skogen. Även
på en och annan höjd med vid synkrets har jordmånen
inbjudit till odling. Men först strax utanför Hälsinglands gräns
klättrar bygden i Hamra upp till en behärskande utsikt
över åsarnas våglinjer, den ena bakom den andra.
Mitt första hem låg i en av de undangömda åsänkorna.
Det finns ingen vanare. Ovanpå den branta backen står
prästgården i två våningar. Man vågade på julafton
knappast somna in, inte som vanligt av rädsla för det som rörde
sig i den långa barnkammarens mörka skrymslen. Därtill
var sinnet alltför uppfyllt av julgranens härlighet och
julklapparna. Nej, rädslan för att somna in kom sig därav, att
man gärna ville vara vaken och se, när de första ljusen
tändes i granitkyrkan snett under våra fönster, och när
brasan flammade upp i väntstugan bredvid kyrkan, där
långväga gudstjänstbesökande värmde sig och kokade kaffe.
Min moder var huld och mild. Hon tyckte om att tänka
över saker lugnt och grundligt. Från en sjukdom i
samband med min yngsta systers födelse repade hon sig aldrig.
De yngre syskonen minnas henne endast såsom nästan
alltid bunden vid sitt rum. Men i Trönö hade hon ännu
ungdomskraften i behåll. En månskenskväll åkte hon i
rasande fart utför backen med Tadda, som styrde, för att
möta min far, som kom från staden. Dagen därpå föddes
min andre bror. Intet under att han sedan fick lust att
förflytta sig långt bort i världen. När mammas mjuka vita
fingrar spelade »En vansinnigs sista musikaliska tanke»
eller hon sjöng om bonden och räven, satt man helst
under pianot. Det förhöjde stämningen. Men när hon
spelade och pappa och hon sjöngo ur Sions sånger eller
Ahnfelts sånger, satt man ordentligt på en stol. Mammas lugn
och klarhet gjorde henne till en utmärkt lärarinna. Jag har
under livet haft många lärare, men ingen bättre än hon.
Vad jag lärde av henne har jag aldrig kunnat glömma, hur
löst än tyvärr många skolkunskaper visat sig sitta.
Således vet jag till exempel ännu i dag namnen på alla fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
