Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hälsingland under förhistorisk tid av Arvid Enqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIG. 7. ROMERSKT BRONSKÄRL FRÅN HÖG
42 ARVID ENQVIST
utförda redskapen och
vapnen voro
säkerligen ej de enda, som
stenåldersfolket
nyttjade. Även mera
lätt-förgängligt material,
såsom ben, trä o. d.,
har helt visst fått rik
användning. Av
redskapsförrådet i sådant
material känna vi
endast föga, då det ju
fordrar särskilt
gynnsamma förhållanden
för att bevaras genom tiderna. Ett för stenåldern
karaktäristiskt jaktredskap, en s. k. harpun av ben, är dock
funnen i en mosse i Tuna s:n.
Trots att fynden klart och tydligt ådagalägga, att stora
delar av Hälsingland varit besökta av stenålderns
kringströvande jägarstammar, ha vi ytterst få ställen, där vi
kunna påvisa, att folket någon längre tid haft sin boplats.
I de sydligare belägna, östsvenska landskapen, särskilt
Uppland, har man under de senaste åren upptäckt ej så få av
dessa stenåldersboplatser. De utgöras i regel av mer eller
mindre betydande avlagringar av avskräde. Överallt där
människor bo och tillreda sin föda bildas avskräde. Under
stenåldern gjorde man ingenting för att föra bort detta, utan
det blev liggande kvar på själva boplatsen och hopades
under årens lopp i allt större lager. I dessa kulturlager
träffar man nu mängder av djurben, resterna av folkets
måltider, fragment av stenredskap och framför allt större eller
mindre antal sönderslagna krukskärvor. I Uppland ligga
dessa boplatser nu ofta flera mil från havet, men av vissa
förhållanden att döma ha de vid tiden för bebyggelsen legat
vid havet eller i dess omedelbara närhet. Härför talar bl. a.
den omständigheten, att sälen ofta är rikt företrädd bland de
talrika djurbenen. Då vi nu veta, att vårt land och särskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
