Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hälsingarnas hem av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLSINGARNAS HEM 53
i Norrland än längre söderut, men även när de, som ofta
är fallet, varit grupperade i smärre klungor, ha de särskilda
gårdarna haft gott om utrymme och grannskapet har blott
verkat sporrande på byggnadsivern. Emellertid har det också
funnits radbyar i Hälsingland av samma slag som i
Mälardalen, det vill säga med tomterna placerade invid
varandra utefter en gata. Gårdarna fingo här en större
likformighet än när de lågo friare (fig. sid. 54). Skiften och
hemmansklyvningar ha emellertid förstört det mesta av de gamla
byarna, men trots detta kvarlever nog det gamla bybandet
delvis ännu i bebyggelsens gruppering.
Naturen har icke lockat till någon jämn bosättning över
landet i gemen, utan denna har på vanligt norrländskt vis
koncentrerats till slättbygderna utmed kusten och till
Ljusnans och Voxnans dalgångar samt kring Dellensjöarna.
Stora vidder ha sålunda varit mer eller mindre obrutna,
men ha av gammalt delvis kunnat utnyttjas till
betesmarker och fäbodar. Under 1500- och 1600-talen började här
dock en kolonisation med finnar, vilka numera föga skilja
sig från den övriga befolkningen. Även lappar ha avlagt
kortare eller längre visiter i Hälsingland. Skogsbruket är
däremot ganska ungt. Den rikare byggnadskulturen
tillhör huvudbygderna, och hur lockande det än kunde vara
att närmare granska även de primitivare formerna i
skogsområdena, måste dessa i Hälsingland stå tillbaka i intresse
för storbondekulturen. Det bästa och mest egenartade har
emellertid icke skapats nere vid kusten utan inne i landet,
kring Ljusnans och Voxnans nedre lopp och kring
Dellensjöarna. Detta kan knappast vara en synvilla, beroende
på att kulturformerna nere vid kusten och kring städerna
fortare vandaliserats, ty socknarna kring Hudiksvall och
Söderhamn äga fortfarande stora och relativt ålderdomliga
gårdar. Härtill kommer, att den egentliga blomstringstiden
inom Hälsinglands bondekonst är så pass ung, att varken
muntliga eller arkivaliska källor tryta.
Stambanan följer ett långt stycke Ljusnan utefter, och i
järnvägars närhet tvinar den gamla kulturen bort. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
