Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindefallet av Bertil E. Halden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 BERTIL E. HALDEN
tibastbuske i försenad blomning. Mot högsommaren lövas
lindarna i kronor och vid marken; riset får liv och klädes
med vågrätt utstående löv. Nu blommar här den stolta
skogssvingeln — ett högväxt, bredbladigt gräs — snart nog
också skogssallaten, många andra att förtiga. Mosstäcket på
marken blir friskare; särskilt framträda trekantmossan,
blåsippans trogna följeslagarinna, samt Neckera crispa. Den
sistnämnda kan man se i färd med att klättra upp för stammen
av en alm; den ser ut att vara smittad av lunglavens lust att
dekorera de gamla stammarna med kransar och frivoliteter.
En högsommardag fann jag i Lindefallet ett par exemplar
av Skogsfruns blomma, den nyckfulla orkidén, som så ofta
gäckar det sökande
ögat men som då
och då uppenbarar
sig i vandrarens
väg genom dävna
skogsmarker. Det
var nu första
gången på många år,
jag återsåg den,
men jag blev
egentligen ej överraskad.
Varför skulle icke
även denna
barrskogarnas prydnad och stolthet
ha hemortsrätt i
Lindefallet, där så
många ömtåliga
arter funnit en
fristad?
Ingen som
besökt Lindefallet
kan underlåta att
göra sig den
frågan : varför och
högsommarinteriör. fyra solfjädersformigt
växande lindstammar; t. v. i förgrunden en alm.
Förf. foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
