Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindefallet av Bertil E. Halden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINDEFALLET 137
äro närmast beroende av kalkrik mark. Till dessa
sistnämnda höra särskilt en del områden inom Los och
nordvästligaste delen av Hassela socken samt slutligen, i mer
eller mindre hög grad, hela raden av skalgrusbankar,
Linnés »hälsingmylla», inom kustsocknarna med Östanå
i Njutånger och Smälsk i Tuna s:n såsom de märkligaste
representanterna.
:•:
Vilka öden går väl Lindefallet till mötes? Måhända far
en sommardag skogselden fram och förgör detta stolta
minnesmärke. Eller kanske skall ett rationellt drivet
skogsbruk låta de murknande stammarna och de täta busksnåren
lämna plats för ett välskött och högproduktivt
barrträdsbestånd? Ur eldens famntag skola måhända nya stammar
resa sig mot höjden; det är från människans sida som den
största faran hotar. Än så länge är dock Lindefallet i goda
händer. Yxan har förts med största grannlagenhet, helt visst
för att skona lövträden. Hälsingen av den gamla, goda
stammen aktar icke ängsligt på varje tillfälle att göra sig
en förtjänst. Och för honom har en plats sådan som
Lindefallet nästan en helig nimbus över sig. I dessa
kustbygder uppväxer alltfort ett släkte, någorlunda obesmittat
av krass tidsanda. Här händer det ännu i våra dagar att
främlingen, som erbjuder en ungdomlig vägvisare skälig
betalning för hans besvär, får till svar en uppriktig, energisk,
kanske till och med indignerad protest. Heder åt en sådan
ungdom! Här kunde en och annan i den västliga
grannprovinsen men även i de många grindarnas landsända få
åtskilligt att tänka på!
När man besinnar allt, som i våra dagar naturskyddas,
ej sällan tack vare en förklarlig, stundom dock kanske väl
långt driven lokalpatriotism, är det svårt att värja sig från
tanken, att naturen, om den ägde en själ, mången gång
måste anse människan oändligt orättvis i utövandet av detta
slag av barmhärtighet. Men å andra sidan är det ju
mänskligt, att en hjälpbehövande kastas i Betesdas undergörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
