Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra folklivsmuseer av Nils Lithberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅHA FOLKLIVSMUSEER
229
BYGDEMUSEET I ORNUNGA GAMLA KYRKA. G. Ewald foto.
folkslöjd, framför allt allmogetextiler, museerna i
Hälsingborg (1902), Ystad (1907) och Kristianstad (1908), museet i
Söderhamn (1912), inrymt i statens gevärsfaktoris borrhus,
uppfört 1747—1749, i Nyköping (1913), inrymt i Nyköpings
slott, i Varberg (1916) inrymt i Varbergs fästning. För
bygdemuseerna ha stundom ödekyrkorna tagits i anspråk.
Början härtill gjordes redan 1859 genom Delsboprosten Lars
Landgrens förslag att inreda Enångers övergivna kyrka till
en fristad för Hälsinglands kyrkliga minnesmärken, — det
var kring detta förslag som Hälsinglands fornminnessällskap
följande året stiftades. Sedermera har Edåsa kyrka i
Västergötland av dess fornminnesförening disponerats för samma
ändamål. Rena bygdemuseer finna vi i Ornunga kyrka i
Västergötland, Risinge i Östergötland, Särna i Dalarna,
Älvros i Härjedalen och Marby i Jämtland.
En parallell härtill — ehuru på ett helt annat område —
är Rademachersmedjan i Eskilstuna, vilken 1903 genom
stadsfullmäktiges försorg inreddes till ett museum för
stadens äldre industri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
