Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra folklivsmuseer av Nils Lithberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 NILS LITHBERG
De olika förutsättningar, under vilka bygdemuseerna och
museerna i städer eller större orter arbeta, komma helt visst
att för framtiden utsöndra olika typer, för de förra det rena
friluftsmuseet och för de senare friluftsmuseum anslutet
till en fast museibyggnad. Så är, såsom redan nämnts,
fallet i Jönköping, vars huvudsamling sedan 1916 är
inrymd i stadens av Erik Dahlbergh uppförda rådhus vid
Hovrättstorget. Så är även fallet i Härnösand, vars
huvudmuseum är förlagt inne i staden. I samma riktning
tenderar utvecklingen överallt i landet genom att till nästan
vart och ett av våra äldre stadsmuseer finnes anslutet ett
mindre friluftsområde. Vi finna sådana smärre
anläggningar i Karlskrona, Halmstad, Skara, Linköping,
Hudiksvall för att nämna endast några exempel. I större skala
föreligga projekt i samma riktning i Västerås, Luleå och
Hälsingborg. Den sistnämnda anläggningen är förtjänt av
en alldeles särskild uppmärksamhet. År 1918 överlämnade
fru Gisela Trapp till museet större delen av det invid
staden belägna landeriet Fredriksdahl, vars herrgårdsbyggnad
och park skulle i oförändrat skick bilda museets kärna.
Här möta vi friluftsmuseitanken i en än ytterligare
till-skärpt form. Flyttandet av byggnader till andra platser
innebär alltid ett lösslitande av dem ur deras naturliga
sammanhang, ett avskiljande av en lem från en organism. Ett
sådant förfarande har därför också alltid på ansvarigt
museihåll betraktats som en nödfallsutväg. Då Morastugan
flyttades till Skansen, togs endast en bit av en gård.
Vid Blekingegårdens flyttande till Kulturhistoriska museet
i Lund togs ladugårdsbyggnaden med, och vid
Älvrosgårdens uppförande på Skansen sökte man erhålla alla de till
en gårdsanläggning hörande byggnaderna — utom själva
gårdsbyggnaderna även bastu, härbre, smedja o. s. v.
I Fredriksdahlsdonationen har för första gången klart
uttalats det olösliga sammanhanget mellan natur och kultur.
Här gällde det ett herrgårdsområde. Även för
allmogebyggnaderna är detta förfaringssätt, där det kan tillämpas, det
enda riktiga. Och vi äga redan på tre håll ansatser härtill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
