Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekolsund och Hjälstaviken av Sven Hörstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 SVEN HÖRSTADIUS
skap skänker mer vid mötet med djuren än blotta åsynen
av dem. Under pilarna vid landsvägsbron stiga vi i en eka.
Framför oss ha vi först en tio minuters rodd genom den
trånga kanalen, som årligen hugges upp men åter växer igen.
Vi veta, att efter ett par årtag skall den lilla dumma
brunandhonan komma utsimmande från kanalkanten, som
hälar rätt fast ängsmark med tusenden av prunkande gula
Iris. Och vi veta, att hade blott den lilla fågeln haft mod
att ligga kvar på sina ägg med dunkransen omkring skulle
hon och hennes skatt aldrig blivit uppdagade. Men nu ger
hon sig i väg varenda gång en båt nalkas, tills en dag
ingen brunand mera finnes där. Men litet längre ut i
kanalen, där vassmuren står tät och hög på båda sidorna, där
se vi andmor kryssa fram mellan näckrosbladen med
småherrskapet beskäftigt i kölvattnet. Och på ett vaggande
vasstrå bredvid sjunger sävsångaren ihärdigt sin muntra,
säregna visa för honan, som inne i täta djungeln troget
ruvar i det mellan ett par vasstrån skickligt upphängda boet.
SVANEN TAR VINGARNA TILL HJÄLP FÖR ATT KOMMA UPP PÄ BOET. Förf. foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
