Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västra Vålådalen av Carl Julius Anrick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det lyser ett ljus långt borta till höger om vägen och snart bli punkterna flera. Och nog ha fem timmar gått sedan vi satte oss i slädarna, men glädjen att vara framme blandas dock med en vemodig önskan, att färden än skulle sträckas någon fjällsida bortöver, nu när vi hjälpas ur och välkomnas vid den ännu ej riktigt färdiga turiststationen vid Västra Vålådalen. I dörren står hedersmannen Möller och skiner med hela sin varelse, i den öppna spisen sprakar präktig stockvedseld, och genom jämtslöjdsdraperiet till rummet bredvid ser jag julgran och festligt dukat julebord. Goda makter — vad livet är skönt att leva!
FRÅN VÅLÅDALENS TURISTSTATION MOT FJÄLLEN I SYDVÄST. S. Hörstadius foto.
»Opp med dig och se ut genom fönstret, den här utsikten ha vi inte hemma» lydde mornarnas stående utrop. Och nog var det sant. Det är en underbar plats mitt bland fjällen, detta Västra Vålådalen. Liksom sökte det skydd på sydsidan av ett av Ottfjällets förberg ligger det med öppen sikt över hela södra halvan av horisonten. Tittar man ut från gästrummen mot söder, har man den grannaste syn. Ett milsvitt skogslandskap med en hög, skogklädd ås i fonden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
