Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Sarektjåkkos Sydtopp av H. N. Pallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL SAREKTJÅKKOS SYDTOPP 297
Ju flera man är, desto mera ökas svårigheterna i fjällen. I
stort sett förhåller det sig så, att varje människa alltid har
någon skavank. I grupp addera sig dessa till varandra, så
att gruppen går som en människa, behäftad med samtliga
brister. För varje nytillkommen medlem ökas därför den
samfällda skröpligheten och minskas i samma mån
utsikterna till framgång. Det är alltid gruppens olika
minimi-egenskaper , som avgöra dess manöverduglighet. Men å andra
sidan kräver säkerheten, att man icke är för få. Man bör
vara minst två man och helst tre, som är det ideala antalet
för arga och skarpa fjällfärder. Sedan bör ökningen städse
noga övervägas, ifall ett större antal av olika anledningar
är nödvändigt.
Åtta man är ett högst betydande antal för en vinterfärd
i högfjällen. En sådan mängd kräver mycket noggranna
förberedelser och väl genomtänkta anordningar. Mot detta
senare villkor syndades genast. Vi började nämligen med
en dunder- och braksupé i Luspen, där vi samlades vid
tågets ankomst på kvällen. Över huvud taget är vällevnad
det värsta som finns och absolut förkastlig, när man skall
framåt, det må nu gälla kroppen eller själen. Kl. 9 e. m.
lågo vi därför programenligt i risslorna och pinglade i väg
utåt Stora Lulevattens vida snöslätter, som i den måndisiga
kvällen liknade ett jättegap, ledande till vildmarkens
innandömen. För oss alla var trakten välbekant, och med gott
samvete slumrade vi in i våra varma pälsar för att samla
krafter till kommande knog.
Vårt huvudmål var Sarektjåkko, där vi tänkte bestiga
någon av de högsta topparna. Därifrån skulle vi, om tiden
det medgåve, göra en framstöt in i höglandet söder därom
i riktning mot Palkattjåkko, som enligt professor Hambergs
mätningar är en av de högsta topparna i Sverige. Som ingen
av deltagarna besökt Rapadalens nedre delar, var denna
dal ett viktigt led i vår skidplan. Det fick bero på väder
och omständigheter, ifall vi skulle genomlöpa planen
med-eller motsols. Avgörande för valet av utgångspunkt
valmöjligheten till tidsvinst, men fördelen att göra Rapadalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
