Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Sarektjåkkos Sydtopp av H. N. Pallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 H. N. PALLIN
i medlutning med vår kälke var även ett tungt vägande
skäl. Ur båda dessa synpunkter erbjöd Stora Sjöfallet
för expeditionen i dess helhet de flesta fördelarna. Som
vanligt vid olika alternativ, som bero på framtida faktorer,
avgjorde de sig själva, sedan vi väl hade kommit till platsen.
I Jaurekaska den 10 april på morgonen anmälde sig våra
tre medhjälpare, svensken Eriksson från Råneå samt
lappynglingarna Mikael Anders Koljock från Granudden och
Petter Åstot från Sandvik, båda platserna vid Storlule.
Vädret var grått, disigt och tungt och därför släpptes
tanken på en detacherad färd från Jaurekaska över Aktse för
ett par av medlemmarna, och likaså en dylik från
Saltoluokta, som vi passerade något senare på dagen. Att
expeditionens huvudstyrka i alla händelser måste fortsätta till
Stora Sjöfallet visade sig nödvändigt redan därför, att vår
Nansenkälke sänts ditupp i förväg från Porjus.
Till Stora Sjöfallet anlände vi kl. Val e. m., men först
kl. 3 kom vårt bagage, som körts i en särskild rissla från
Langassågen, där vi bytt hästar. Vi togo in hos
formästaren H. Myhr, där vår första uppgift blev att packa
kälken och draga upp den i Kerkaopasset för att underlätta
morgondagens start. Kl. 9 e. m. kunde vi gå till sängs —
eller till golvs, om man så vill — sedan allt gjorts klart till
en tidig avfärd. Det var då 10° kallt med stilla snöfall.
På morgonen den 11 april gick reveljen kl. 4, spelad av
tre väckarar, och ringde in en lång och mödosam dag.
Det var fortfarande 10° kallt, men barometern hade fallit
kraftigt och snöstormen röt i fjällen. Start var utesluten.
Vi åto emellertid en grundläggande frukost kl. 5 och sökte
sedan få en smula vila, dock beredda på start, om vädret
skulle bättra sig. Vid 8-tiden stack Bäckman ut i stormen
och gav sig upp över trädgränsen för att spana i passet
samt åstadkom en livlig rörelse vid sin återkomst, när han
meddelade, att det började lätta över topparna. Det var
ingen tid att förlora. Vi beslöto genast att ge oss i väg,
och kl. 10 f. m. vinkade vi farväl åt vår vänliga värd. En
timme senare voro vi uppe i passet vid kälken. Stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
