Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Sarektjåkkos Sydtopp av H. N. Pallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL SAREKTJÅKKOS SYDTOPP 305
^3/
tt
PA MIKAJOKELN MED STORTOPPEN, SYDTOPPEN OCH Förf. foto.
BUCHTKAMMEN I BAKGRUNDEN.
men snart blev lutningen obehagligt skarp samt snön tunn
och underhai. Vi fingo tillgripa isyxan för att hugga
fotsteg, och på sådant sätt gick det lugnt och säkert till
väders mot den i höjden vinkande fjällranden. Hamilton,
som avlöst undertecknad strax under kaminen, kom först
dit upp med yxan i högsta hugg, men tumlade med ett
jubelrop bakåt, när han plötsligt fann sig färdig att kliva
över kanten på en kilometerdjup avgrund och ett
fjällpanorama av argaste vildhet upprullades inför hans ögon. Inom
ett par sekunder voro vi vid hans sida och hjälpte honom
att njuta. Men vi funno samtidigt, att vi ej hade kommit
upp på toppen, som låg en bra bit åt höger. På kammen
kunde vi ej nå fram, ty den var stängd av fantastiska
isblock och obestigliga stup. Vi fingo gå ned ett stycke i våra
egna spår och sedan på skrå över de branta snöfälten söka
kringgå hindren. Det var ingen lätt sak, och faran för fall
var överhängande. Snön var även här underhai och varje
steg måste huggas, utom i några sköna vindkanaler, där vi
kunde krypa under stenarna. Åstot blev efter, och som han
bar såväl stegjärnen som repet, fingo vi klara oss så gott
vi kunde med isyxan för att slippa gå tillbaka. Kl. 2,45
e. m. nådde vi arm i arm den efterlängtade toppen och
läto våra hurrarop klinga genom den solbelysta rymden.
Det var ett härligt ögonblick. Allting badade i ljus, fram-
20. Svenska Turistföreningens Årsskrift 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
