Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så se vi ännu i omramningen av västgötarnas land de
naturliga gränszoner, som vatten och ödemark satt och
alltjämt sätta för detsamma. Därinom rymmas 18 000 kvkm
av växlande landskapsscenerier och växlande natur. I norr
breda sig slätternas vida ytor — en del av den mellansvenska
brottzonen, som sträcker sig från Kattegat till Östersjön, ett
område, där svensk berggrund är mer än eljest söndersprucken
och brusten. Där ha stora landblock sänkts i djupet, medan
andra som »horstar» stå kvar eller höjts däröver —
skogklädda bergplatåer, vilka kransa slätterna och skilja bygd
från bygd. Vänerns och Vätterns stora vattengravar äro
de brustna områdenas djupaste delar, medan de stora
slätternas åkerriken ej sänkts så djupt, att de nu täckas av
insjöarnas vatten. De leror och sandmarker, som ge upphov
till Skaraslättens och Tidadalens kulturbygder, ha avsatts
i ishav eller issjöar, vilkas böljor för några tusen år sedan
slogo mot Tivedens och Hökensås horstryggar. Men över
samma hav och issjöar höjde sig Kinnekuile, Halle- och
Hunneberg samt Falbygden med dess högslätter och diabas-
NORD-BILLINGEN OCH TIDASLÄTTEN.
»Dessa diabasberg, som med sin förnämt raka horisontallinje ... så väl tona
samman med de jämna slätter, över vilka de höja sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
