Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa erfarenheter ha, om ock i skiftande former och
grader, fortsatts med åren, när jag även i andra avseenden
jämfört mitt eget landskap med andra inom vårt långa land
— ty vad äro väl t. ex. de flesta andra forsarna, som ibland
rinna ganska torrt, emot Trollhättans ständigt lika dånande
jättevåg? — eller när jag skådat främmande länder och tänkt
på människorna och tingen i vårt gamla Sverige.
Följden härav har blivit den enda naturliga: ju mer jag
vandrat i andra länder, desto mera har jag lärt att
uppskatta mitt eget land — att säga älska är obehövligt, ty det
hade jag gjort i varje fall, och det bjuder den av naturen
blyge västgöten emot att inför offentligheten förkunna en
så självklar sak som den, att han älskar sin gamla mor —,
och ju mer jag sett av andra svenska landskap, desto mera
har jag kommit att värdera mitt eget, och det såväl i fråga
om natur som kultur.
Och på äldre dagar gå tankarna och minnena ständigt
tillbaka till trakten av min barndoms berg, ty när
människan åldras, lutar hennes huvud oemotståndligt mot den
torva, som sett henne födas. Därför skriver jag också dessa
rader om Halleberg, överlämnande åt andra västgötar att
fläta en minnenas krans kring sina hembygder.
I det idylliska Vänersborg, som ligger som en liten
klenod vid Vänerhavets barm och har Halle- och Hunneberg
till höger samt de mörka Dalbobergen till vänster och om
vilket rakt inte kan användas en bekant skolkrias omdöme
om staden Ö., nämligen att den »saknar omgivningar», gick
ungdomens längtan och trängtan på lediga dagar
företrädesvis mot det närbelägna Halleberg. Detta berg var
medelpunkten för dess drömmar och dess känsla för gammalt
och fornt, med ett ord för dess gryende romantik.
Med högt spända förväntningar bar det i väg ditut,
naturligtvis till fots, och en kort rast gjordes endast vid bron, där
den bräddfulla Göta älv, efter att nyss ha mottagit Vänerns
överflöd, gör en av sina första större katarakter på väg mot
västerhavet, under långa sekler den enda svenska ström, som
flöt i denna betydelsefulla riktning — framtidens riktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
