- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1924. Västergötland /
158

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Färden fortsattes, och när Halleberg skymtade för
blickarna, kom alltid samma sällsamma tjusning våra hjärtan
att klappa fortare. Och det var med på samma gång lätta
och högtidliga steg som vi nalkades berget, vilket inte var
något vanligt berg, utan i vår barnsliga fantasi stod där
som en stelnad jätte med de susande furuskogarna på dess
topp som huvudhår på hjässan.

Först beskådades den stämningsfulla Domarringen, en
kretsformig sättning av stora fornstenar, där vi föreställde
oss våra förfäder vikingarna hålla rådslag om härnadståg
i västerled. Ty med den förenklande syn på tingen, som
är barndomen egen, antogo vi utan vidare, att alla våra
förfäder voro vikingar.

Med skygg vördnad gingo vi förbi den hemlighetsfulla
Odensdammen och beundrade därefter den höga
Ättestupan, där våra förfäder, när de kände sig stå på tröskeln
till dödens förgårdar — i stället för att, liksom nutidens
dvärgasläkte, hålla den flämtande livslågan uppe med piller
och pulver — stolt störtade sig utför branten, rakt i
famnen på Valhalls väntande gudar.

Vad denna ständiga påminnelse om forntiden kan ha
betytt för vår utveckling i övrigt vet jag inte, men känner
ännu i dag på mig, att den knöt banden med fosterjorden
ännu oupplösligare.

Det tredje för oss heliga stället på denna av uråldrig kultur
präglade mark var Munkestens källa, dit det nu bar i väg
enligt vedertagen ordningsföljd, ty när barnen taga sig för
något, som intresserar dem, sker det med ordning och allvar.

Källan var järnhaltig, och vi drucko i djupa klunkar därur,
förmenande oss därigenom bliva stora och starka. Det var
även känt vida omkring, att den var hälsobringande, och
längre tillbaka i tiden hade den, enligt de gamlas berättelser,
varit en vallfartsort för sjuka och krymplingar från när och
fjärran, som särskilt på midsommaraftonen begåvo sig dit för
att bli botade genom det undergörande vattnet. Denna
källans mystiska kraft funno vi visserligen helt naturlig, men
den stärkte också i hög grad vår aktning för vårt eget berg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1924/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free