Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pade belåten sin värd på axeln samt utropade skämtsamt:
»Hör du, min kära Erik Josias, du är allt en bra dålig
landshövding!» — »Det vet jag, Ers Majestät», svarade denne
med sitt förbindligaste leende, »men jag har ändå en tröst.»
— »Vad då?» — »Jo, att det finns tjugutre stycken, som
ä’ sämre än jag.»
Åtskilliga av de yngre originalen voro verkliga tokstollar,
vilkas bedrifter i vår nyktra tid skulle vara alldeles otänkbara.
Jag kan inte förklara saken på annat sätt än att staden under
en föregående period upplevat ett kommersiellt uppsving,
som lockat dit begåvade och duktiga personer, och att dessas
avkomlingar, sedan tillbakagången inträtt, inte funno någon
annan användning för sin nedärvda energi och fantasi än
genom att ställa till med de mest underliga påhitt och upptåg.
Stadsborna hade för övrigt, såsom riktiga västgötar i
allmänhet ha, en rapp och skarp tunga men ett gott och vekt
hjärta. Se t. ex. den väl valda typen Frida, som med
bibehållet sinne för livets realiteter säger sin mening i korta
och en smula kärva ordalag, men å andra sidan är en
lättrörd och rar flicka. Vad återigen hennes hjälte beträffar,
så gör han inte på mig intryck av att ha varit inföding,
utan förefaller snarare att ha kommit till sta’n med skjuts.
Västgötarna äro, kort sagt och utan skryt, snälla
människor, som man kan få hur långt som helst med
vänlighet och som sägas tåla allt i världen utom översitteri.
Emellertid präglades stadsbornas kynne även av ett starkt
intresse för musik och skådespel, måhända beroende på de
täta impulser, som de fingo på den för en småstad
ovanligt präktiga och trevliga teatern. Och om vintrarna, då
snön stängde vägarna och isen inte bar, ägnade sig
skolungdomen om kvällarna åt att spela teater på någon
rymlig vind, varvid de större pojkarna uppträdde i pjäsen —
som de ofta nog själva författat eller bearbetat — och de
små fingo traska omkring och sälja biljetter. Ett
synnerligen omtyckt stycke hette »Kalle Gläder», men även tragiska
saker förekommo och åhördes med andlöst allvar av den
oftast mycket blandade publiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
