Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ju inte omöjligt, att man som ett utslag av detta
allmänna musik- och teaterintresse kan förklara förekomsten
vid vår opera av de många Vänersborgsnamnen, bland vilka
jag erinrar om Conrad Nordquist, Lars Zetterquist, Oscar
och systrarna Edström.
Där levdes för övrigt ett sorglöst och rätt så överdådigt
liv i den lilla vackra staden, som utom sina goda
kommunikationer ägde alla de förutsättningar, som då för tiden
ansågos nödvändiga för utvecklandet av ett högre
sällskapsliv. Antagligen var det mest därför och icke så mycket,
tror jag, på grund av stadens prydliga utseende som den
i medveten stolthet kallade sig »Lilla Paris».
Stadsoriginalens antal ökades genom en och annan
främling, som händelsernas ström fört in i denna vrå av
världen, där de sedan fastnat för hela livet, främst bland dem
den förut omtalade Lloyd, som hade björnjakt till
specialitet. »Löjden», om vilken mångfaldiga anekdoter ännu
leva bland eftervärlden, var för övrigt en mycket fin
gammal gentleman, som inte inlät sig med vem som helst men
alltid var vänlig mot oss pojkar.
Men över allt och alla står för mig i minnenas tempel
bilden av Halleberg, källan till min barndoms glädje
och målet för min ålderdoms längtan, vars trolska makt
bergtagit mig och många andra så svårt, att vi inte kommit
därifrån utan att ha lämnat kvar våra hjärtan.
Till sist ber jag dig, käre läsare från någon annan
trakt av vårt stora land: vredgas ej över min beundran
för min hembygd, lika litet som jag skall klandra ditt
svärmeri för din — bådas våra känslor kunna växa ut till
värdefulla länkar i det styrkebälte, som moder Svea så väl
behöver.
Och eder, gamla vänner från den oförgätliga hembygden,
för vilkas skull jag skrivit detta, ber jag ha överseende
med att det hela blivit så ofullständigt och ofullkomligt.
Om jag får begagna en anspråksfull bild, så stiger det inom
mig en sång till det gamla minnes- och ärorika Västergöt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
