- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1924. Västergötland /
209

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vi glädjas över att allt är sig likt trots reformivern i
huvudstaden. Hangaren sitter fortfarande så nära dörrposten,
att kläderna alltid komma emellan vid stängning, och
krokar för inner- och underkläder saknas alltjämt.
Skrivbordet är ännu placerat för vänsterhänta, bläcket nästan slut,
pennan rostig och papperskorgen obefintlig.

Värst är det nog med varmvattensfrågan. Preciserar man
icke ändamålet, kan man ge sig katten på att man får en
liten skvätt i en tillbringare och ett grogglas. Och så detta
slöseri med handduksbyte var morgon. Herrar källarråd!
Låtom oss komma överens om 3 olikmärkta handdukar
från början och ombyte av alla 3 var 3:dje dag. Behöver
man nämna, att den 3:dje handduken avser fottvagning?

Och till slut. De gamla gästgivargårdarna äro i utdöende
tack vare järnvägar och bilar. Kunde icke småsamhällena
nöja sig med det vackra ordet »värdshus» och överlämna
åt de större städerna att missbruka hotellformen?

Men hur var det med kung Sverre? Ja, därom visste vi
ingenting vid ankomsten till Malung, ty det gällde
endast att koppla av ett tag efter en arbetsfylld period. Det är
ju tämligen likgiltigt, vilken ödemark man uppsöker för detta
ändamål, blott man blir oåtkomlig för radio. Den gamla
gränsbygden mot Norge hade dock länge lockat, varför vi
ryggade ränsel, bilade 13 kilometer upp till V. Fors på
Västerdalälvens högra strand, och sedan vinkades farväl till
bebyggelsen. Dock icke helt och hållet. En väldig fäbodväg
vittnar in i det sista om kvacksalveriet i svenskt
vägväseende. Bred, så att bilar skulle kunna mötas i
expressfart, men banan så lös, att en fotgängare sjunker igenom.
Men strunt i samhällsfrågorna. Ellingån forsar friskt
utmed vår stig och efter endast 6 kilometer äro vi uppe på
en sjöplatå 400 å 500 meter över havsytan, skinnarfolkets
ursprungliga boplats — tror man.

Detaljer äro onödiga. Varje svensk — i synnerhet den
som färdats vida i främmande land — vet vad skogar,
mossar och vattendrag betyda för en trött människa. Inom

14. Svenska Turistföreningens Årsskrift 192b.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1924/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free