Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ellingåns lilla flodområde finns det gott om sådan orörd
natur med lättgångna fäbod- eller gångstigar och roddleder.
Tak över huvudet kan man få i fäbodarna på höjderna
hos de duktiga säterjäntorna — vi minnas helst
Gammelselens fäbodar — eller nere vid sjöutloppen i kojorna hos
de hurtiga och slagfärdiga flottningsarbetarna.
Och hälsokuren i denna starka luft är välgörande enkel.
Om rnornarna ger man sig upp på någon topp, helst
Älgberget (600 m ö. h.) och betraktar andaktsfullt detta
»Sverige», som Hesselbom tolkat så mästerligt. Eller också
strövar man på måfå omkring på igenvuxna stigar, där den
ljudlösa gången verkar lugnande på en gatstenstrampare.
Och när kvällslugnet kommer, följer man gärna med i
roddbåt över stilla vatten. Vid den öppna spisen i kojorna följer
slutligen pratstunden, och där få vi bekräftelse på det som
lockat vår fantasi.
Ty här går Fennoskandias huvudvattendelare mellan
Nord-och Östersjön och riksgränsen följde denna till omkring år
1000, tillfälligtvis nog även senare, och ännu i dag skymtar
detta gränsförhållande på många sätt.
Å ena sidan vända människorna sina intressen mot väster
— Europa — medan vi stackare på den östra kanten nog
besväras en smula av den ryska närheten — Asien. Här
vid Kölens sydöstra utlöpare ligger också det gamla
Järnbäraland, nu hemvist för skinnarfolket med dess
vandringsoro och köplust, en nordlig motsvarighet till knallebygden
i södra Västergötland, som ju också varit gränstrakt. Ty
i sekler ha Malungs skinnare i hundratal givit sig i väg
vid Helgomässtiden i början av november för att följande
vår återvända till åkerbruket.
Ursprungligen påstås Malungsfolket ha slagit sig ned
däruppe på Ellingåns sjöplatå, Ellingarna. Befolkningscentrum
skulle ha legat i närheten av Märranoret, där hednakapell
och begravningsplats funnits. Ingenting återstår av detta
och lekmän ha grävt förgäves.
Som riksgränsen gick i närheten, var bygden osäker
genom ständiga infall av norrmän, varför man fann råd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
