Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håller kan hända sina 20 till 30 kvadratmil.» Medelpunkten
i detta land av skog och myrar är Udtja, skogslapparnas
huvudviste.
Alla svenskar känna fjällapparna, som om sommaren ströva
med sina renar i högfjällen och om vintern vistas i
skogslandet. Många ha nog också hört talas om de fattiga
fiskarlapparna, som bo i torftiga kojor vid vattendragen och inga
renar äga. Men det är få som veta något om skogslapparna.
Liksom fjällapparna äro de renägare och nomader, men den
stora olikheten är att skogslapparna aldrig gå till fjälls med
renarna. Året om leva de i skogslandet, där de flytta
omkring med sina hjordar; det övervägande antalet skogslappar
finnes i mellersta Lappland.
Skogslapparnas undangömda liv och fågelmyrarnas
hemligheter hade länge lockat mig till Udtja-tjavelk. Äntligen
kom den efterträdda sommardag, då jag i sällskap med en
god vän och kamrat bröt upp från Jokkmokk mot den stora
skogen. Böjda under tunga bördor av proviant, kameror,
plåtar, tält och annat mera lämnade vi ett par mil söder
om Jokkmokk landsvägen på lång tid. Det var en liten
karavan på fyra man — vi hade två bärare med oss — som
vandrade stigen in mot Udtja-tjavelk.
Stigen genom det lapska skogslandet kunde bli till ett
litet kapitel för sig. Den går genom granskogens mossiga,
mjuka mark och upp över torra hedar. Där är lätt att
vandra på den fasta marken. Vit av renlav lyser den långt
under tallarna. Stora murklor frodas på själva stigen.
Bergfinken kväker från alla håll, rödvingen sjunger. Den
nyfikna »röolle», lavskrikan, kommer tyst fladdrande för att
titta på det främmande, som rör sig i skogen. Stigen slingrar
sig nedåt igen genom bäckdalars ris, där brokiga ripor lyfta,
och ut på de fattiga myrarna. Spänger av råhuggna stockar
hjälpa oss över de sankaste ställena. Över tuvorna lyser
det vitt av blommande hjortron.
Timmarna gå med möda och ljuvliga rastestunder. Klockan
säger att kvällen är inne, men ingen skymning faller över
skogen. Allt större bli myrarna, allt tyngre bli bördorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
