- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1924. Västergötland /
238

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man litet på mossan över benen, ser man dem ligga där
ännu vita och nästan friska. Först och främst är det ben
av renen, lappens allt i allo, gudarnas förnämsta gåva till
samefolket. För att nedkalla välsignelse över renskötseln
och andra livets viktiga förhållanden ha lapparna hemburit
renen som återgåva till gudamakterna. Och för jaktlycka
ha de offrat svanen, det ädlaste i skogslandets vilda liv.

Under fjorton dagar levde vi hos lapparna och strövade
kors och tvärs genom det stora skogslandet. Från
Udtjapuouta, traktens högsta berg, sågo vi en afton hela landet
omkring oss. Det var ofantliga myrar med mörk dvärgbjörk
och ljusa starrbottnar, skogshöjningar och myrar igen. Och
hundrade tjärnar och sjöar som ett fång av silvermynt, kastade
ut över den mörka mattan. I klara solnätter sågo vi
midnattsskenet på bergen, och i alla väder, i strömmande regn,
i sol eller grådis vandrade vi genom myrar och skogar. Vid
älvarna, som bukta sig fram mellan djungler av gråvide,
vid myrtjärnar och starrfyllda träskvatten funno vi
sanklandets fåglar. Av alla de förnämliga fågelmöten, som
Udtjatjavelk skänkte, minns jag främst tjäderhönan i hedskogen,
svartsnäppan och vildgässen.

En natt, när vi gingo över ett sumpigt myrdrag, kom
svartsnäppan farande över oss. Kjuvilt, kjuvitt, ropade hon, vilt
och rungande gällt. Jag gick med kameran färdig till »skott»
i den riktning, hon tagit. Plötsligt var hon på vingarna igen.
Hon for skrikande mellan talltopparna och gjorde i ängslan
för sin avkomma de våldsammaste utfall emot mig: från någon
trädtopp dök hon ned och sköt med ilande fart mot mitt
huvud för att väja i sista sekunden med ett snärpande tvärkast.

Fyndet av svartsnäppan är av ganska stort intresse. De
sydligaste ställen, där hon förut befunnits häckande, äro
Sjaunjamyren nära Gällivare och Pajala. Detta fynd, på
gränsen mellan Lule och Pite lappmarker, betyder en ökning
av hennes kända häckningsområde i Sverige med ungefär
hälften. Att en så stor och karakteristisk fågel kunnat undgå
uppmärksamhet visar hur föga känd naturen ännu är i de
mellersta lappmarkerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1924/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free