Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAPPVISTEN i TRÄDGRÄNSEN. I. Beckman foto.
oss så som endast vildmarkens människor kunna det. Vi
omhuldades med kaffe och mat och kaffe igen och sovo
i sexton timmar.
Några dagar senare togo vi farväl av Udtja och dess
vänliga människor och vandrade västerut mot Pitedalen
och Arjeplog. Från fjällberget Taita, kartans Daitavare,
kunde vi kasta en tillbakablick över Udtja-tjavelk, där det
bredde sig mörkt och ofantligt från Nausta till Udtja och
Talvatisåive. Det var midnatt och molnig himmel. Över
synranden låg en ljusning efter den klara dagen, och i
norr brann solrodnaden som en fackla, förd mot vinden.
Flammorna släpade över de blåa bergen. Vi stego ned mot
Pitedalen, och det stora skogslandet försvann för våra ögon.
Med sin mörka fattigdom och sina myrars vandringsmödor
saknar det allt, som kan locka de många. Järnvägen skall
en gång gå fram över myrarna på gränsen till Udtja-tjavelk;
från kupéfönstren skola tusentals människor se det fattiga
landet skymta förbi, men bara en och annan, som har
kärleken, skall stiga av vid den lilla stationen öst om
Vuolvo-jaure för att fördjupa sig i skogens och myrarnas
Udtja-tjavelk. Han skall lära känna skogslapparna, människorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
