- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1924. Västergötland /
256

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tigt mottagna hos Johannes Nutti och hans gumma, ett
det älskvärdaste gamla par, som i högsta potens lade i
dagen lapparnas bästa egenskaper, finkänsligheten och den
spontana gästfriheten och hjälpsamheten. Vi utspisades med
de förnämligaste bräckta rödingar, sovo på finaste renskinn,
och hela tiden hette det: »Känn dig som hemma här, vila
dig och ha det skönt så länge du är i kåtan!» Och när
vi ville betala för mat och nattlogi, blevo de fullkomligt
stötta; de betraktade oss hela tiden som ärade gäster. Dessa
lappar äro från Karesuando och nya på orten. Nutti
berättade att han på vårsidan kommit dragande med
hjorden från Karesuando till Lulevattnet efter kompass, tvärs
över skogar och berg. Han blev högst intresserad när
han hörde att vi skulle till Vastenjaure, och vi hade inte
hjärta att vägra ta honom med dit som lots. Lapparna
äro högst begivna på att fara omkring och se nytt, och
detta var en prima förevändning alt dels inspektera
Jokkmokkslägret vid Vastenjaure, dels göra visit hos
Karesuandolapparna litet sydligare vid Låddejokk. Påföljande
förmiddag rodde sålunda expeditionen tre man stark förbi
Seperjokks bägge mynningar och gick över landtungan
mellan Kutjaure och Salohaure. Det var ett nöje att se
hur väl lappen tog sig fram i terrängen, som han var lika
obekant med som vi; säkert som ett djur gick han rakt
på det bästa landet, och det var bara att lugnt följa efter
den lille hedersmannen där han stultade i väg på sina
smala, krokota ben. I Salohaure låg en av staten till
resandes bekvämlighet utlagd båt och väntade på oss, i
Vuo-jatätno snett över näset likaså, och med förenade krafter
knogade vi oss med någon möda upp för den starka
strömmen till Vastenjaureluspen.

Här myllrade stranden i den dagsklara natten av
människor och djur. Säsongens renskillnader hade just börjat
— och filmats — och skulle fortsätta ännu några dagar,
och lappar och renar hade strömmat till från olika håll.
Renhjorden hölls samlad nere vid stranden under sträng
uppsikt av hundarna, som pösande av viktighet över sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1924/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free