- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1924. Västergötland /
298

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ja, det är så mänskligt och så fullt berättigat detta. Varför
skulle inte lantmannen lika väl som andra behöva litet
omväxling någon gång efter troget fyllda plikter! Han är mer än väl
förtjänt därav. Den åskådning är gammaldags och dödsdömd
som säger: »Göra turistresor — det tillkommer bara herrskap
och fint folk, men för bönder passar det inte.» Jo för all del,
det passar lika bra att en bonde »turistar» som vilken annan
människa som helst. Hindren äro blott bristande tid och råd,
men även de kunna i många, många fall övervinnas, om man
blott med klokhet och energi planlägger det hela.

Sommaren, den bästa resetiden, är också den period, då
jordbruket har störst behov av armar. Under höbärgning och
skördebrådska är det ju otänkbart att någon enda jordbrukare,
såvida han vill sköta sig och sitt på rätta sättet, kan komma loss.
Men efter vårbruket liksom vissa tider på eftersommaren kan
det säkerligen ordnas med några dagars ledighet än åt far eller
mor, än åt någon »hemmason» eller »hemmadotter», någon dräng
eller piga. Den ena kan vikariera för den andra.

Så ha vi kostnadsfrågan. Ordspråket: »man måste rätta munnen
efter matsäcken» skall alltid vara rättesnöret. Aldrig få vi
företaga oss någonting i nöjesväg, som vi icke ha råd till. Våra
viktigaste behov först — glädjekontot sedan! Men få äro väl
de som ej ha tillfälle att kosta på sig någonting mera än det
strängt nödvändiga. Vi lantmän äro säkert den sparsammaste
kategorien av Sveriges folk. Icke förty använda vi årligen stora
summor till mindre nyttiga saker och sådant som gott kunde
undvaras. Spara vi på ett annat håll kunna vi nog samla ihop
en liten reskassa, om vi lägga manken till.

Och vidare — resor äro visst inte så dyrbara som man tror,
ifall man nämligen med förstånd och omtanke vinnlägger sig
om att begränsa kostnaderna. För en enda tia kommer man
långt med en tredje klass biljett. Dyrbara matlokus behöver
inte den mindre bemedlade besöka; till stor del kan man reda
sig med medförd matsäck. Och ett hotellrum för natten blir
vanligen ingen ruinerande affär. För resten kan den, som är
stark till hälsan och ej bortskämd med bekvämligheter,
sommartiden mycket väl sova alldeles gratis i någon bondes hölada.

Sverige är underbart vackert. Det är synd att inte flera än
hittills få njuta av all den naturskönhet och alla de
beundransvärda människoverk, som här finnas att skåda. Den som t. ex.
i strålande junisol suttit på ett ångbåtsdäck å vår underbara
Göta kanal har säkert fått en hågkomst, som han aldrig glömmer.
Eller om man vandrat på Kinnekulles lövängar och från dess
topp blickat ut över Vänerns vida yta och Skaraborgs slätter och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1924/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free