- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1924. Västergötland /
309

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Slutligen nådde vi den
punkt, där insteget i fasta
berget lämpligen kunde
ske, och efter en stunds
klättring under allehanda
svårigheter, vilka som
bekant äro till för att
övervinnas, särskilt i
högfjällen, nådde vi
slutligen den mot söder från
toppen framspringande
kam, som skulle föra
oss vidare till väders.
Nu vidtog den ur
klättringssynpunkt svåraste
delen av bestigningen.
Ytterligt brant, stundom
lodrät reste sig kammen,
så att vi tvungos till
besvärliga kringgående
klättringar. Kammens
bredd var på de flesta
ställen ett par meter,
men bitvis krympte den
ihop till ett par
decimeter. Klättringen
tillgick så, att den ene stod

stilla bakom något skyddande klippblock, medan den andre
klättrade uppåt så långt repet tillät. Av en stundom -osynlig hand
blev den väntande hastigt och lustigt förhjälpt till en något högre
ståndpunkt, och så bar det vidare uppåt. Under vår klättring
hade det börjat skymma på och himlen täcktes av moln.
Dimslöjor omvärvde oss, och genom dem skymtade vi än en lodrät
bergvägg, än en hisklig avgrund. Replängd lades till replängd,
och sakta men säkert arbetade vi oss uppåt.

Slutligen började det ljusna; vi hade tydligen nalkats de övre
molnlagren, och lika tröstlöst lång, som uppstigningen varit, lika
plötsligt och oväntat voro vi uppe på toppen. Och i detsamma
steg solen blodröd upp ur diset över topparna i NO. En
befriande känsla genomströmmade oss och all trötthet var
försvunnen; som i en dröm sågo vi dimmorna draga bort och
den ena fjälltoppen efter den andra tindra i solljuset.

Samtidigt upptäckte vi emellertid att det icke var den högsta
toppen, vi nått. Denna höjde sig på något avstånd, och fram

UTSIKT FRÄN KASKASAPAKTE MOT KEBNEKAISES
HÖGSTA TOPPAR. G. Eklund foto.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1924/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free