Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än som ett glittrande band djupt nere på dalbottnen mellan
de branta sluttningarnas grönska, medan ån slingrar sig i
vida bukter, kantad av lövdungar eller böljande åkerfält,
över kustbygdens dalslätt, sedan den kanske dessförinnan
i några breda och brusande fall sköljt utför berggrundens
sista branter.
Kring de karga yttersta skären bryter sig vågens
bränning, när sydvästen sätter Hanöbukten i böljegång, medan
den vasskantade viken eller det smala sundet mellan de
innersta öarna knappt nås av en lätt krusning. Längs
östkusten och kring Listerhalvön finnes intet sådant skyddande
skärgårdsband; där bryta vågorna mot den jämna
strandlinjen eller in i de öppna, grunda bukterna. Listerlandets
flacka marker längst i väster röja sin nära frändskap med
den angränsande Kristianstadsslätten, medan inom
kustbygden i övrigt leende dalslätter skjuta som vikar in mellan
åsar och höjder, tills längst i öster kring Kristianopel
slättbygden åter tar vid som en direkt fortsättning av
Mörebygden vid Kalmar sund.
Motsatserna mellan norr och söder äro i första hand en
följd av terrängens utformning redan under vår jordskorpas
äldsta tider, då de gnejser och graniter bildades, vilka till
alldeles övervägande del utgöra den fasta berggrunden inom
landskapet. Till följd av dennas allmänna gestaltning kommer
landskapets högsta punkt att ligga söder om sjön Hälen på
gränsen mot Skåne, där Boafalls backe höjer sig till 180 m
ö. h. Gränsbygderna mot Småland ligga några tiotal meter
lägre än denna nivå, högre i väster än i öster. I norr täckes
urberget av en i det hela sammanhängande, blockrik
morän-mark, ur vilken den fasta berggrunden tittar fram i smärre
höjder eller hällar. Men redan på 10 till 15 km avstånd
från kusten blir moräntäcket mindre sammanhängande. Det
inskränkes till allt smärre fläckar i de högre delarna av
terrängen, medan gnejsen och graniten träda i dagen som
splittrade massiv, skilda av större eller mindre sänkor med
andra lösa jordlager.
Det går lätt nog att i praktiken draga gränsen mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
