Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och 13 söndriga tyska, anglosachsiska, barbariska, danska,
svenska och arabiska mynt förutom 3 armringar, det andra
från Johannishus i Hjortsberga. I detta sistnämnda funnos
icke mindre än 4 052 mynt av svensk, dansk, tysk,
anglo-sachsisk, böhmisk, ungersk, byzantinsk och arabisk
prägling, ett tunt, emaljerat guldsmycke, 6 armringar och 2
halsringar, flera kors och diverse andra smycken av silver.
Allt låg förvarat i ett kopparkärl och har nedlagts i
jorden för mer än 800 år sedan.
Får man döma av de rika fynden och av gravfälten, låg
Blekinges ekonomiska och kulturella tyngdpunkt fram på
1000-talet i landskapets mellersta del. Vid denna tid
räknades hela landskapet som danskt, men på 800-talet hängde
det, måhända med undantag av Listerhalvön, samman med
Sveariket enligt de meddelanden, som lämnas oss i
berättelsen om Ottars och Ulvstens resa från Hedaby till esternas
land. Under den förhistoriska tiden har Blekinge ofta
intagit en mellanställning mellan Skåne och Götaland och ej
varit helt beroende av sin rika granne i väster.
Landskapet har också haft direkta förbindelser med den södra
Östersjökusten och troligen även med Estland—Lettland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
