- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1925. Blekinge /
176

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gift i uppbärande av konstruktionen. Paneler och dörrar
äro målade i ljusbrun, glad färg, väggarna täckas av
bonader, golvet av trasmattor; i ena hörnet fasta hyllor med
tennfat och porslin. Den nya tiden anmälde sin närvaro
genom telefonen på bordet under fönstret. Över det hela
härskade en prydlig, välvillig skånsk mora.

En kort stund senare stodo vi en halvmil längre i norr.
Förbi Hovs ståtliga kyrka hade vi sökt oss ut till
Hallandsåsens nordpynt, Hovs hallar med Arilds portar och
Burdushall och allt vad de nu fått för namn dessa märkliga
vittnesbörd om bränningarnas och vittringens kraft, vilka så
livligt talat till folkfantasien.

Ur vetenskaplig synpunkt har denna söndersågade
kustbrant ett betydande intresse. De fenomen, som här möta,
ha ock ur modern geografisk synpunkt för några år sedan
varit föremål för ingående och givande studier av den
uppsaliensiske geografen, docenten Hans Ahlmann.1 Här må
endast i yttersta korthet erinras om resultaten. Under de
omkring 14 000 år, som förflutit sedan den stora landisen
lämnade denna kust, har graniten, redan förut genomsatt
av ett tätt system av sprickor i tvenne varandra korsande
riktningar, genom frostens och bränningarnas förenade
arbete brutits sönder i ett otal block, nu i tusenden och åter
tusenden strödda nedanför den från havsstranden mycket
imponerande branten. Kvar stå klippartier och klippelare,
i vilka sprickornas art och läge eller andra orsaker gjort
att de tillsvidare lämnats, då havet sakta arbetade sig vidare
fram över land (fig. 10 och ll).

Västersolen belyser Knösen, västra Hallandsås högsta topp
(154 m ö. h.) strax ovan »hallarna». På den har Abelin i
ett litet kärr hittat dvärgbjörken (Betula nana), ett minne
från landisens tid liksom isbjörnskotorna på Kullaberg.

Över små dåliga byvägar äro vi snart ute på stora vägen.
Först då man från Hov och V. Karup närmar sig Grevie,
blir landet mera kuperat; möjligen har isen någon tid under



1 Jfr dennes avhandlingar i Bull. of the Geol. Inst. of the University
of Upsala 1916 samt i Ymer 1916, sid. 327—348.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:03:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1925/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free