Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
årskurs till, och landets jägmästare från och med 1915 års
studentkull börja här sin bana, där förr hölls en sådan
ståt. Staten äger sedan 1913 de skogar och jordegendomar,
som förr tillhörde bruket. Gruvor och industriella verk
äro skiftade på många händer. Tiden är grå och
osminkad. Historien upprepar sig. Garpenberg har genomgått
många skiftande öden, men alltid ha de haft ett
gemensamt drag: från storheten har fallet varit dundrande.
Orsaken ligger väl däri, att alltings fasta underlag, jorden, varit
njugg och mager. Böndernas antal har i alla tider varit
ringa. Slättland finns icke. Mellan skogar och berg och
mängder av småsjöar ligga tegarna inströdda, och de ge
bara knapp bärgning. Bergens malmfyndigheter ha givit
stora, men oregelbundna skördar. Folk har kommit och
gått igen, när förtjänsterna minskats eller uteblivit. Den
rörliga befolkningen har satt sin prägel av oro och
äventyrlighet på ortsborna och livet i bygden, som ligger så
avstängd och inkilad i ett ogästvänligt, kargt och dystert
berglandskap med kantig och vild skönhet. Myndigheterna
ha haft svårt att få bukt med den blandade societeten. Ännu
i början av 1700-talet måste häradsrätten göra särskilda
bestämmelser för denna styvnackade obygd till förhindrande
av slagsmål och annan ondskap, varav domstolen »i
synnerhet från den socknen–-icke sällan besväras och
överhopas». Vite utsattes för den, som på söndagen icke
strax efter gudstjänstens slut begav sig till sitt hemvist.
Ryktet har hållit i sig. För icke så länge sedan, medan
ännu de stora malmfororna drogo till närmsta
järnvägsstation i södra grannsocknen, förhörde sig skolläraren på den
platsen om barnens artighet. Han gick i tur och ordning
med frågorna, om de hälsade på mötande och om de även
i andra avseenden uppförde sig skickligt. Ett av barnen,
som ville visa, att det infriade varje tänkbart krav, svarade:
»Ja’ hälsar på var evige en, ja vanda ä vor’ e’n
Gar’bär’skar’.» På riksspråk uttytt betyder det, att pojken hälsade
på alla han mötte, t. o. m. på Garpenbergskarlarna. Längre
kunde han inte tänka sig artigheten utsträckt. Hälsade man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
