Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kuppgarden, en typisk bergsmansgård i garpenberg. G. Haglund foto.
ruttnade, fönstren inslagna och innerväggar och tak
nedrasade. Det tycktes vara en tidsfråga hur länge den skulle
uthärda väder och vind — och ytterligare vanvård.
Här, intill Gruvgården, som platsen heter, ligger
gruvöppning vid gruvöppning på ett fält av gamla varp, vilka te
sig som döda och stelnade lavavågor kring en vulkan. I
en del arbetas det dock ännu, fast i ringa utsträckning.
Nere vid sjön ligger en smältugn av nyare typ och en gång
om dagen kommer ett litet tåg pustande hit. Ännu ett stycke
längre bort ligger Ryllshyttan, som på sin tid gav stora
rikedomar av zink och bly. Man märker strax, ehuru driften
även här förefaller att ligga tämligen nere, att det är ett
industrisamhälle av långt modernare typ än Gruvgården.
Det fick också sin blomstring under 1800-talets sista
decennium. Och det är typiskt för hela orten: den snabba
uppväxten kring en fyndighet, som i ett slag ger ut hela sin
rikedom, lockar folk och pressar till en febril iver för att sedan
sina ut — åtminstone till en tid. Livet och bruset dala och så
småningom är det tyst. Nya anhopningar av arbetare bildas på
ett annat ställe. Det är som när bin svärma och söka sig nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
