Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på. Och samvetet slog mig. De voro min första kärlek.
Bland dem lärde jag sommaren 1889 för första gången
känna tjusningen av en jämtländsk fjällvandring. Och dem
hade jag försummat, nästan övergivit, inte för schweiziska
och italienska alper — någon sådan rivalitet kunde det aldrig
bli tal om — men för alla de mer omsvärmade och åtrådda
skönheterna borta vid och bortom riksgränsen. På fjorton
år hade jag inte brytt mig om dem. Denna otrohet måste
med det snaraste avbedjas och sonas. Det dröjde ändå ett
par år innan jag kunde utföra mitt beslut — men så
uppsökte jag dem i gengäld två somrar å rad.
Oviksfjällen, den mest tillgängliga och vänliga av alla
Sveriges fjällgrupper, som redan före Östersund välkomnar
och överraskar den oinvigde, intet anande Jämlandsturisten
med sina sällsynt vackra, arkitektoniskt milda och mäktiga
konturer, sina romantiskt luftblå massor, i vilka på
försommaren snöfläckarna liksom simma och sväva, dessa
Oviksfjäll utgöra ett så stort och omväxlande område, att
man kan genomströva dem hela sitt liv utan att ha sett
alla deras skönheter. En del, som jag särskilt önskat, men
aldrig fått tillfälle att ordentligt besöka, var trakterna kring
det sydligaste och högsta fjället, den trots läget egendomligt
isolerade, litet ödsliga och hemlighetsfulla Hundshögen.
De stora sydöstliga vidderna på och nedanför detta fjäll
voro för mig terra incognita. De torde vara det även för
många andra, även för dem som besökt Bydalen och norra
delen av fjällgruppen; någon användbar turistkarta över detta
område fanns ej att få hos Östersunds bokhandlare, varför
jag också vid expeditionen nummer 2, 28/7— 10/8 1924,
försåg mig med generalstabens kartblad, fastän dessa äro rätt
ohanterliga, när man vill ha större översikter.
Vid den första, 31/7—8/8 1923, litade jag på min fjäll- och
vandringsvana, min lilla billiga fickkompass,
turisthandbokens små summariska kartor och — för dessa trakter —
ganska otydliga uppgifter. Jag hoppades kunna komplettera
dessa senare genom rådfrågning i traktens många fäbodar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
