Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den funno vi ypperlig och inte alls störande. Året därpå
stod högt uppe i backen ett nytt turisthärbärge, ritat och
byggt efter norska förebilder; det fick namnet »norskstugan»
och var ännu bättre, tyckte vi. Fyra år senare var jag
med om att med en improviserad fyrstämmig kör inviga
Per Bertilssons bekanta skapelse »hotel Bydalen», den äldsta
av de många nuvarande byggnaderna. Stämningen var
munter, med kaffedrickning och brasor, och ändå kände
jag att vår kör var gravsången över en för evigt förlorad
skönhet. För evigt? Nej, jag tror att om det nuvarande
Bydalen fortsätter den väg det slagit in på, att försöka
vara något slags fashionabelt och komfortabelt
rekreationshotell i schweizisk-amerikansk stil, så kommer det snart
att ligga öde, så föga harmonierar en dylik strävan med
omgivningens naturstämningar och med den behållning, som
turistpubliken innerst, kanske mer eller mindre omedvetet,
spanar och längtar efter. Med tämligen regelbundna
mellanrum, 1896, 1900, 1903, 1904, 1907, uppsökte jag sedan
denna Oviksfjällens hjärtpunkt och såg för var gång, hur
frekvensen växt och framtvungit nya paviljonger och annex.
Det sistnämnda året hade en särskild restaurang uppstått
med en matsal, vars dekorering kom mig att tro att jag drömde.
Sexton år senare, augusti 1923, återsåg jag denna matsal — oförändrad.
Jag hade inte drömt. Men för övrigt hade stället blivit förskönat till det yttre,
det slog mig redan när jag i motorbåt nere på Dalsjön nalkades de vackra,
gröna stränderna, som lyste så färgklart i aftonens och Drommens skugga.
Alla de rödmålade träkåkarnas (förlåt uppriktigheten, herrar ägare!)
färg hade mörknat, blivit gammal, mjuk och vackert brunaktig och smälte in i
skogs- och grästerrängen på ett långt finare sätt än förr. Och så
kom jag i land, fann att de trevliga turisthyddorna
försvunnit, bortkonkurrerade av »hotellet», fick ett enkelt,
trevnadslöst normalrum i vanlig lanthotellstil, återsåg den
sagolika matsalen med dess skräckinjagande fjällandskap
på väggarna och måste äta en »middag» med gott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
