Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smekning över
Kaskasapaktes vägg och in mot
vår topp. Dimma hör till
de saker, åt vilka man
lyckligtvis ingenting kan
göra, för så vitt man ej
vill vänta, vilket man
sällan vill, ty vänta är värre.
Har man blott
orienteringen klar, kan man
oftast nå sin topp ändå.
Och det var huvudsaken
för oss, först och främst
för att vara de första på
dess vita hjässa och för
det andra för att mäta
dess ännu okända höjd.
På andra sidan sjön
gingo vi över
Kebnepak-teglaciärens norra kant
och korsade dess »Berg-
schrund», på svenska översatt med »bergsprund», d. v. s.
den släppa eller spricka, som alltid uppstår mellan en glaciär
och dess övre klippstrand, samt fortsatte rakt upp mot
sänkan väster om Kaskasatjåkko. Lutningen blev genast mycket
brant, och Feilitzen, som mestadels låg i täten, förklarade
med skinande barnaögon i samma takt som lutningen
tilltog, att det bar honom emot att gå uppför backar. Snart
hade dimman omvärvt oss fullständigt, och vi sågo
ingenting annat än den mark, på vilken vi gingo. I sänkan ligger
en liten rektangulär jökel, vars halvt blottade tunga
skymtade som en svag skugga genom töcknet. Vi togo vägen
tätt under dess västra kant, där lutningen blev allt mer
svindlande ju högre vi kommo och gjorde täta avlösningar
nödvändiga för mannen i spetsen, som hade det tunga
arbetet att sparka fotsteg i snön. Uppkomna på åsen
mellan Kaskasatjåkko och vår topp, var varje spår till utsikt
nedstigning utfor brant
jökelbacke.
Förf. foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
